Jag fick höra om Dansmuseums öde i fredags om att detta är deras sista dagar på Drottninggatan 17 (i Stockholm), denna helg blir sista chansen att besöka denna spännande värld. Jag bestämde mig direkt för att jag måste gå dit av rent egoistiska skäl, jag har ju haft dansen som min “go-to” i alla sinnesstämningar. Det var nog egentligen bara efter skilsmässan som jag inte ens förmådde röra på mig alls. Dans gör mig lycklig. Jag kan inte sjunga, inte heller spela instrument så att följa musik med kroppen är en ventil som är återaktiverad, rörelsen är upplyftande. Om än i mindre kraftfulla rörelser då jag idag har diskbråck och en trasig menisk och detta hindrar såklart mina tidigare så passionerade uttryck till tonerna av musik. Men man får vara glad för det lilla, jag kan ju röra på mig, även om det värker. (Sitter just nu och skriver framför Sofia Åhman på SVT och om någon nu mot förmodan har missat henne så vill jag tipsa om hennes pass som även jag hoppar på ibland då hon har bra enkla, tillgängliga rörelser som biter på bra ställen.)
Denna fantastisk vackra sal är inbjudande men det var ingen annan än jag som dansade. Förutom människorna på skärmen som spelar upp danser från hela världen och dess olika kulturer.
Dessa artiklar och notiser från olika tidsepoker som berättar om hur farlig dansen är för samhället.
Till och med så sent som slutet på 80-talet då Gudrun Schymans rejvbesök upprörde.
Detta lilla stycke tyg kommer från den scarf/sjal som Isadora Duncan bar den ödesdigra dag hon bröt nacken och förlorade livet när den fladdrade i vinden och fastnade i hjulet på den sportbil hon färdades i.
En av Annelie Alhankos gamla scenkostymer. Annelie var under hela min barndom en av mina största idoler. Det är hon fortfarande förresten. 😉
Har ni möjlighet att gå så är det sista dagen idag. Det var en otroligt spännande resa. Inte bara för att jag älskar dans och har ett brinnande intresse. Utan för att det visar även mycket historia, religion, moral, politik och väcker intressanta diskussioner och tankar kring hur dans genom tiderna och i alla lägen funnits som uttryck och har berört och påverkat så starkt. På gott och ont!
Du är unik!