Man vill inte ångra något på sin dödsbädd. Därför följer jag hjärtat och väljer att tro på kärleken, till mina medmänniskor och livet.
Mycket tokerier är inte på riktigt utan bara känslor och fantasier som inte överrensstämmer med verkligheten. Jag gör det enkelt för mig och frågar om jag undrar. Gör allt jag kan för att hjälpa och få folk att känna sig viktiga. Jag gör fel ibland. Väldigt fel har det blivit ett par gånger! Jag bär en sorg som jag inte får ställa tillrätta. Jag är inte rädd att bli gammal. Bara att tappa mina älskade vänner på vägen i livet är jag rädd för. Önskan att barnen ska få LEVA är störst, leva och skratta och känna sig tillfreds och lyckliga. Människor som gjort skillnad och påverkat mig bär jag med mig och vill ha med mig hela resan.
Jag önskar också att jag varit mer med barnen.
Jag är nöjd med mitt liv.
Det är härligt att kunna säga.
Andra känner så här:
1. I wish I’d had the courage to live a life true to myself, not the life that others expected of me.
2. I wish I didn’t work so hard.
3. I wish I’d had the courage to express my feelings.
4. I wish I had stayed in touch with my friends.
5. I wish I’d let myself me happier.
Läs i Aftonbladet idag. Här