Inte min då alltså! Vi bor i samma kvarter som Tösses bageri. För några dagar sedan fick sonen syn på detta bakverk: semlan. Eftersom jag VET att han inte äter upp den utan jag kommer äta upp leftovers som jag alltid gör och känner mig lika smutsig och besviken på mig själv varje gång så säger jag nej till honom varje gång vi passerat fönstret och frågan ställts. Jag har nu visat för mig själv att jag är stabil och menar allvar med allt från mat till relationer och gjorde ngt som kanske var dumt; testade mig själv. Jag sa ja! Här står den nu och sonen har inte slukat i sig den som jag alltid gjorde som den glupska fick jag var. Han får en timme på sig annars slänger jag den. Så måste jag göra med allt godis och kakor. Kan i te ha ngt hemma.
Synd på Tösses goda semla som år efter år samlar på sig utmärkelse efter utmärkelse!
Hoppas han äter, så slipper jag nog frågan igen på ett tag. Jag tror inte det är hans grej. Han dras också med i ”Åh titta dom har börjat med semlor redan. Vad gott jag måste ha en!”
En timme senare: Han åt fyra tuggor!