En stjärna har slocknat…

Jag vaknade till tonerna av den ena Whitney-dängan efter den andra. Det var min vän som låg i soffan och bläddrade på Spotify med lurar som inte kunde hålla utan ljudet. Det första jag fick serverat, liksom många andra idag var att Whitney är död!

Jag kände sorg och tyckte det är en förlust för att jag som den naiva, optimist jag är trodde hon skulle ta sig igenom det. Jag har väl inte lagt så mycket tid på att tänka så mycket på henne. Men när hon har dykt upp så är det just min vilja och ett hopp som är starkare än Konrads kalasklister (Pippi på rymmen reds anm.).

Nu på eftermiddagen har sorgen stärkts och jag är superledsen. Jag känner inte henne, har aldrig ens träffat henne…….. Hur kan jag känna så starkt då?

1987 tror jag att det var när jag och Beata spelade hennes debut album om och om igen på festerna hemme i Täbyvillan under gymnasietiden…

En människa som har begåvats med en pipa utan dess like. Som med otroliga framgångar skänkte glädje och njutning till så många människor. Det sorgligaste av allt (förutom Bobby Christinas förlust) är att Whitney inte fick samma glädje av sina framgångar som vi hennes fans fick.

Hade hon klarat sig från droger om hon inte slagit sig i lag med Bobby Brown? Jag vet inte. Men att omge sig med kärlek är det viktigaste och att inte tappa bort sig själv. Alltid vara sann mot sig själv.

Tack för all härlig Musik. Den kan vi fortfarande njuta av och minnas till.

(1963-2012)

 

 

 

2 tankar om “En stjärna har slocknat…

  1. annikablomstrand says:

    Bra skrivet Mia! What a waste of a great talent!
    Såg du begravningen idag? Jag missade tyvärr den…
    KRAM!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *