Ensam är starkast

Inte då! Dom som säger det är jag övertygad bara är rädda. För att bli sårade eller något annat. Jag är inte rädd, jag kastar mig över utmaningar. Jag älskar pirr i magen. Jag behöver inte hoppa bungyjump för att få kickar. Jag får dessa adrenalinrusningar var och varannan dag. Att vara ensam är inget jag vill. Jag har alltid velat vara tillsammans på ett eller annat sätt. Jag tänker inte ens på att det skulle vara modigt. Det är jag som person som är nyfiken och hungrig. Visst gör det mig sårbar när jag går in med allt jag har när jag tror starkt på en idé eller en man. Men jag lever ett rikt liv och vill inte ha det på annat sätt. Jag hade i och för sig velat förstå folk bättre. Jag ger och bjuder in och det verkar som att folk tror att det är för bra för att vara sant. Kan det vara för att jag är ensam som jag ger så mycket? Kan det vara min längtan efter familj? Kan det vara min tid i katolsk skola? Eller är det helt enkelt att jag är en glad skit som vägrar tro ont om människor? Jag tror att det är en röra av allt. Allt jag vet är att jag inte tror på att ensam är stark. Jag är övertygad om att du måste vara sann mot dig själv. Men det är en annan sak. Jag har haft ätstörningar i lite mindre än halva mitt liv. Idag är jag numera en ”sund bulimiker/anorektiker” ( jag körde från det ena till det andra, tyckte jag kom på värsta grejen). Med en mamma jag aldrig kommer ihåg åt ngt. Som alltid var så vacker, var ”miss this” och ”miss that”hela sin uppväxt tills hon gifte sig. Modellade sedan -64 (tror jag) och gör fortfarande. Alltid vacker, jag minns aldrig att jag varit avundsjuk, aldrig. Bara att jag aldrig kunde mäta mig eller ens komma i närheten av henne. Tuff press. Man stillade sin smärta på olika sätt. Jag dränkte mig i dans (klassisk) och hästar. Flykt? Jag tänker att det fick mig att må bra och att det var därför. Men det var nog inte bara det. Jag sökte en familj, tillhörighet. Mamma tog mig och min bror till Stockholm -79 med sin nya man. Bort från min egen pappa. Jag hade Culture Club och Boy George som idoler tills jag upptäckte Madonna -84/-85. Hela min uppväxt har jag varit ensam och lite utanför. Suttit på mitt rum alltid och sytt och ritat, pysslat….. Maten har varit jobbig. Men hittade vägen för tolv år sedan när jag sprang och kände mig lycklig och lätt. Det var en underbar period rent mentalt. Men ngt som jag och många människor har gemensamt är shopping. Man belönar och tröstar sig med att konsumera. Jag trodde aldrig att jag som är så mycket ”giftasmaterial” skulle förbli ogift. Jag har lurat mig själv. Jag är inte giftasmaterial. En ring ska jag i alla fall ha!!!! Jag tröstade mig med denna i julklapp. Kändes det bättre? Njae, det tog några veckor innan jag kom över chocken. Men nu älskar jag den. Så mycket man kan älska materiella ting. men den ÄR en påminnelse om att jag är värd. MEN det betyder inte att jag skriver under på att ensam är stark. Lika fantastisk som denna sten är stark lika övertygad är jag när det gäller min åsikt. Jag har länge varit lite sotis på min väninna Hedvigs otroliga sten hon bär. Inte längre. Drömmen om en stor solitairring som väcktes när jag såg ”Breakfast at Tiffanys”. Jag kommer aldrig att uppleva det hon upplevde men jag har ringen!

20120121-194718.jpg

Gjorde samma idag: shoppade! Big time. Tröstade mig. Det känns härligt. Har inte varit nere på rean alls men hittade riktiga pärlor fast den pågått ett tag.

 

20120122-004901.jpg

Rützou, Dagmar, Malene Birger……

 

20120122-004917.jpg

Klänning från Hope om jag faktiskt tappat hopp att få tag på. Har inte hittat den i någon butik jag varit i sedan jag såg den på en bekant i höstas. Men idag på Awesom Rags hängde den där och ropade på mig. Dom hade inte min storlek, men jag blev så glad över att hitta den att jag tog den en storlek större än jag drar. En Mads Nørgaard klänning som när jag lämnat in den hos världens bästa skräddare ( Kristians på Humlegårdsgatan)  för att sys om lite så blir den blir min bästa vän.

 

20120122-004924.jpg

Byxor Rodebjer. Fantastisk paljettrock för fest i kyla från Bitte Kai Rand.

 

20120122-004934.jpg

Mer Rützou, mer Malene och en fantastisk topp från BOSS.

Jag shoppade till mina män också. Charles fick kläder från Acne och Janne en ny plånbok på Mulberry.

Jag behöver inte skylla på att jag behöver tröst när jag köper någonting jag vill ha.. Jag handlar för att jag är en kvinna av idag som kan köpa min egen drömring eller som jag kallar den: Min egen ”Fuck it- Rock”! Eller vackra kläder, väskor, möbler och skor. Har aldrig delat en räkning med en man i hela mitt liv. Men jag längtar för att jag är även en kvinna av igår också som lever kvar i att kvinnor är kvinnor och män är män. Bara för att jag uppskattar att männen skjuter in stolen åt mig och håller upp dörrar betyder det inte att jag inte kan själv. Varför behöver det ta ut varandra? Jag är stark, men jag vill inte vara ensam!!!

2 tankar om “Ensam är starkast

  1. Mia says:

    Det tycker jag också! Det är min rockande fuck it rock. När saker skiter sig och det känns tungt och jag känner mig ensam så slänger jag ett öga på den och ler. Jag ÄR värd även om människor missförstår mina intentioner. Även om jag ibland gör fel. Även om folk gör fel mot mig så ÄR jag värd. Jag ÄR en godhjärtad person och det är jag stolt över. Det är det den symboliserar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *