Glädjelöst leende

Bland alla dess människor är ensamheten stor. I ensamheten är smärtan som mest förtärande. Det hjälper inte vad jag gör. Överösa med kärlek, gör avståndet större. Backa och i ovissheten drunkna, cementerar avgrunden. Man vill göra rätt. GE allt som behövs. GE välmående och tryggt…. Att orsaka motsatsen är värre än jag finner ord för.

20120530-102140.jpg
Med så mycket kärlek omkring mig är jag säker på att jag tar mig igenom detta bättre än utan allt stöd. Tack alla vackra vänner jag har omkring mig. Jag hoppas jag inte verkar otacksam, jag uppskattar er kolossalt mycket.

20120530-103256.jpg
Nu kör vi! Livet väntar på att levas. Eller rättare sagt; livet väntar INTE, man måste ta tillvara på det. Det pågår NU!
Jag är duktig på att skratta och njuta, det är inte borta. Jag är dränerad och maktlös. Rädd, liten och …..
Men jag är jag, Mia. Med allt vad det är. Naiv, glad, kärleksfull, passionerad, intensiv, omhuldande, fysisk, känslig, trofast, tuff. Det har inte enbart varit positivt. Lååååångt ifrån.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *