Lucia firas den 13 december och markerar tillsammans med advent inledningen på julfirandet. Innan den gregorianska kalendern infördes under 1700-talet inföll lucia samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet. Traditionen har sitt ursprung i både hedniska och kristna seder. Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som kan kopplas till ett helgon: Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa och som dog på 300-talet.
Luciafirande och besläktade traditioner har genomgått en utveckling genom århundradena. Omkring sekelskiftet 1900 etablerades en gemensam och allmänt spridd luciatradition i Sverige.
Detta är vad historien säger om Lucia. Vad historien inte förtäljer är vad hundratals flickor runt om i landet känner och kämpar med varje år. Hur deras och allmänhetens krav gör så att det vackra ljusa tåget med det blonda smala loket… hrrmm, förlåt Lucian, förvandlas till ett mörkt nattåg som sakta rullar ut från t-centralens mörka perrong.
Ångesten att stå som Hamlet, att vara eller att inte vara, är varje ung flickas uppgång och nedgång.
För visst är det väl så att alla vill vara den som blickarna vänds mot. Chansen att med sammansvetsade händerna få leda hären mot ljuset. Ingen vill ju vara anonym längst bak i kören. Alla vill vara soloartisten som river ner applåder.
Vår chefredaktör på Gazet, Mia Högfeldt berättade en spännande anekdot för mig när detta uppdrag delades ut. Jag att det fanns ett blad i hennes bok som inte var helt bearbetat och färdigläst. Det fanns någon form av dramaturgi kombinerat med känslan att nå sitt mål som hon ville dela med sig av. Hur hennes spänningar som liten sökande lucia inte slutade i glam och tända ljus utan i en komplett förvirring inför känslan av glädje att gå längst fram (ja, just det – hon blev skolans lucia, trots råttfärgat hår och ett midjemått över 32 cm)
Den förvirringen som spreds i hennes själ efter det hennes mamma köpt en transparent särk som visade en mer utförlig form på hennes småbyxor än lystern av det röda midjebältet.
Kanske fick ”Gläns över sjö och strand” en annan innebörd just där och då och vem fick betala priset för driften att vara den perfekta lucian?
Jag menar inte att vi skall stuva in alla våra traditioner i garderoben – jag tror att vi behöver bredda oss och framförallt utveckla tänket kring det hela. Tänk vad härligt det vore om en parant grabb spelade första fiol, eller varför inte en bumbibjörns-liknande tjej, som jag själv, eller grannens schäfer.
Nu tänker ni säkert: ”Vad går den tjejen på?” Grejen är att jag inte går på något annat än sunt förnuft. Vi är så snabba på att segmentera oss att vi faktiskt tappar det som är roligt och glömmer att det är individer vi pratar om. Det finns flickor som hela året väntar och tror att de skall bli lucia. De har perfekt blont hår och en getingmidja som avslutas med toppiga tuttar. Givetvis är denna tjej allas favorit i både skola och bland grabbarna. Vad tror ni händer om Gunilla med bikerväst och feta tatueringar plötsligt tar på sig kronan och leder tåget?
Det kommer ju fullkomligt att demolera fröken getingmidjas värld och totalt krossa de ideal som hon tror och blivit lärd är de enda rätta.
Många pratar om att julen är för dem förknippad med ångest för våld, sprit och andra förnedringar. Vissa vill helst stryka denna glädjens tid ur almanackan och istället ha elva månader på ett år. Jag förstår tänket och upplägget men tror ändå att vi måste börja i andra ändan. För visst skall vi inte behöva avstå från lyckan när vi kan börja med att dela ut sunda värderingar. Ideal som håller våra barn i handen under advent, lucia och i tomtens hägrande knä.
För allt är egentligen en fråga om uppfattningar och dess betydelse för att tidigt bygga en god självkänsla och inre styrka – att man får med sig dessa grundstenar som hjälp genom livet samtidigt som man får verktyg att välja vad man vill och inte vill. Att man med berått mod kan ansöka om platsen som lucia även om vikten visar hoppsan, håret är kort och ingen på hela skolan vet vem man är.
Så när de första stapplande stegen styrs av egen vilja, rampfeber, lycka och stolthet – då är man en värdig lucia – både för nutid och med historiens Syrakusa.