Jag står och mår riktigt illa. Charlie ska åka kvasten med en kompis, nyfunnen på grönan idag. Jag kan inte för mitt liv förstå att jag faktiskt älskade att åka alla möjliga attraktioner när Christopher var liten. Ju läskigare desto bättre. Men idag nu när Charlie vill hänga på grönan finner jag INGEN njutning alls. Så här såg det ut för en stund sedan, i twister:
Det känns så taskigt när jag och stor gick på grönan titt som tätt. När det regnade brukade på titta på varandra nicka och samstämmigt säga; GRÖNAN! Och ruuuusa dit på 5 röda. Det var mindre folk regniga dagar. Vi har ju alltid bott ett stenkast (långt sådant) från grönan. Känner mig sååå dålig som inte ger Charles samma engagemang.
Lycklig kille som har köpt årets gröna kort. Guldkortet är ju inte lönt nu när jag blivit så tråkig så han får det när han börjar gå dit själv med kompisarna.
Det är sådana här leenden som gör ALLT!
Lite kyligt blev det efter en stund. Men han åkte kvasten som sista innan vi hoppade in i bilen och kröp upp i soffan. Här åker han iväg:
Jag höll på att svimma när jag såg honom åka iväg upp i luften här…. Jag måste deala med det eller åka med. Så nuförtiden är besök på grönan terapi!!!! Hahaha.
Liten med nyfunnen vän.