Härlig dag…

20120411-123551.jpg
En dag som visar kyla på termometern men med så mycket värme att jag inte ens märker att jag hackade tänder och skakade av kyla nyss.

Utkast från tidigare i veckan….

Jag sprang på en gammal vän som är nyinflyttad till ”min” gata. Jungfrugatan. Barda finns nu på Haven. Hos fina Håkan. Två sköna killar. Dags för mig att se till mitt hår. Vilket får mig att tänka på Carina Finnström. Jag behöver hennes magiska fingrar i håret.

Ledsen för fattig bloggaktivitet. Har jobbat flera jobb varje dag. Natt och dag känns det som. Imorgon fyller min lilla prins 7 år. 00.31 den 15:e april satt jag på golvet och födde liten, som en indiankvinna squatade jag. Tog emot honom själv. Men den glädje och kärlek som är Charles… Hur kan så mycket underbart finnas i en så liten kropp? Fast han har vuxit flera centimeter sedan vi senast mätte:

20120414-233212.jpg

Jag minns det som igår som man brukar säga. Jag var ensam, men trodde aldrig att det var sant. Allt som sagts, allt som planerats…. Trodde hela tiden han skulle komma. Jag höll honom informerad om allt… Jag var kluven, i magen växte ett mirakel. Dagarna gick, liten var färdig och skulle komma i mars. Men liten dröjde, jag tänkte att liten gav honom mer tid. En vecka gick, två veckor gick…. Vid en varjedagskontroll efter tre veckor över tiden var läkaren chockad när hon såg i journalen hur långt jag gått över tiden. Hon bokade tid för igångsättning nästföljande dag. Jag åkte in till stan, gick ju på Danderyds sjukhus på kontroller. Mötte Tito Frez på bussen på väg ner till stan och köpa skrivare. Jag var ju tvungen att sysselsätta mig. Han sa åt mig att gå hem och vila. Jag gjorde så. Redan efter mitt möte med läkaren kände jag mig svettig och krampade. Jag ville inte åka in och bli hemskickad. Klockan 17 ringde jag en taxi, min fina fina bil hade jag varit tvungen att sälja för att få loss pengar. Hade kanske inte varit smart ändå att köra själv till förlossningen. Jag var slut, rädd och längtade tills att han äntligen skulle komma och allt hemskt skulle ta slut. Så vi skulle vara familjen han pratat om att han ville ha. Att kärleken han pratade om skulle vara på riktigt. När man är ensam har man inget talan. Det var fokus på att ta sig igenom värkarna. Ingen som håller ens hand. Jag var övertygad om att NU kommer han. Alla engagerade sig i att få tag på honom. Min bror erbjöd sig att vara med, men jag ville inte riskera att han som inte nämns vid namn skulle bli bortskrämd när han kom till sjukhuset och möttes av min familj. Han hade gjort lite dumma saker mot mig ju. Ville att han skulle känna sig självklar. Vet inte hur många gånger jag ropade efter honom.
När man ska föda ska man skriva en lista där man berättar hur man vill ha det på förlossningen. Med ljus, böcker, musik, mat…..
På min lista fanns en mening; Håll i mig!
Jag förstod inte var han höll hus. Var var han? Jag ropade, skrek…

Klockan 00.31 den 15:e april kom min skatt. Mitt ljus, min Charles. Att vara välsignad med Christopher och Charles, mina pojkar, är overkligt och jag kan inte förstå att dessa vackra kommit genom mig. Helt otroligt är det.
Jag satt i ett fikarum, som hade soffa och kaffe, hela natten med miraklet i famn och tittade på varenda millimeter, luktade på min nyfödda, pussade på honom. Varje gång jag tittade upp såg jag blivande eller nyblivna pappor som hämtade saft eller någonting annat till sina partners. Några gick runt med armen om sin kvinna. Andra masserade henne. Jag klarade inte av att se allt det! Jag mådde illa! Jag ville inte lyfta blicken från min lilla bebis och se allt det som jag inte hade. Jag ville hem. Jag fick inte åka hem förrän doktorn gick ronden på morgonen och ansåg att jag kunde få lämna sjukhuset. Jag hade ju fött barnet. Jag ville hem, slippa se alla män vara gulliga mot sina fruar, flickvännen. Jag gråter nu när jag skriver. Det gjorde så ont.
Han kom aldrig!!!

Jag åkte hem så fort jag fick doktorn att skriva ut oss.

Imorgon blir min bebis 7 år! Idag, nu om mindre än en halvtimme!

3 tankar om “Härlig dag…

  1. Anna says:

    Fina Mia, det där rörde mig till tårar. Du är en jättefin mamma Mia!
    C är såå fin. Hoppas att han fick ett fint kalas idag. Kram

  2. miahogfeldt says:

    Tack snälla Anna. Jag blir rörd av dina fina ord. Tack. Det är det finaste man kan höra, att man är en fin mamma. Det är meningen med att jag finns på jorden och att få höra att jag nog inte är helt ute och cyklar värmer. Kalaset var lyckat, mycket uppskattat och barnen var så fina. Jag SKA blogga om det. Jag hinner inte riktigt med allt. Kram tillbaka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *