Omslag Nöjesguiden

Efter den kritiken om hur jag ser ut i mitt grå hår började jag tänka…. Jag satt hos frisören i fredags för en vecka sedan och skulle fixa håret. Jag ville bli blond igen. Men jag stirrade bara i spegeln. Underbara Michelle på Grolleman & Keto mer… var mer än fantastisk!!! Jag la ut en förebild på Facebook och var taggad på att göra någonting med håret igen. Jag satt och stirrade in i spegeln och så kom det; bollträt som bara slår till när man minst anar det! Rakt över huvudet. Jag tappade ansiktet. Jag ska inte göra någonting så drastiskt i den sits jag är idag. Jag la aldrig ut en efterbild. Jag väntar med att göra den förändringen. Jag var inte redo eftersom jag inte gjorde det för MIG egentligen. Så många kommenterar mitt hår. Många är förfärande att ”– Du som är så snygg ska inte behöva ha grått hår”, ”–Om du fixade håret skulle du vara sååå snygg”, ”–Du ser mycket yngre ut än du är och om du tog bort det grå skulle du vara ännu snyggare”…. Ja, ni fattar. Jag föll inte för grupptrycket. Utan det handlade mest om att vara fin för någon annan. Jag har ju varit blond ganska länge tidigare och trivdes. Så istället för mörk tänkte jag att ljust skulle passa nu när resten av paletten som är jag bleknat. Det gör den för alla. Vi får se var jag hamnar. Men jag gör det när jag vill och är redo och det ska vara för min skull. Inte för att jag ska vara snygg för någon, det hänger ju inte på håret! Här från ett omslag jag gjorde för Nöjesguiden för ganska många år sedan.

Jag kommer inte ihåg om det var Peter Gehrke som plåtade. Men det kan ha varit det. Jobbade en del med honom på den tiden. Jag hade söta flickklänningar. Uppsättningar i alla möjliga varianter. Aftonhandskar istället för bollar på huvudet var vanligt på mig. Även strumpbyxor som jag stoppade in håret i benen och vred och vred, öa det dubbelt så blev det fina skruvar… Jag hade ju svart hår på den tiden så det passade just dessa plagg/hjälpmedel/accessoarer. Panda ögon. Men Boy George och hans posse kallade mig ”Catwoman” när vi sågs. Dom fattade ju INGENTING! 😉 Om honom kan jag berätta en annan gång. Tårar ritade jag med kajal på kinden. Runda självhäftande markeringsmärken satte jag som fräknar i olika färger som fräknar (mest svart dock). Läderharness över de gulliga kläderna och Get a gripkängor och andra grova skor. Jag hade en period då jag gick med kudde under kläderna för att se gravid ut. Det tyckte jag var så fint. Några år senare låg Christopher i magen. Det var mycket fantasi och uttryck i min klädstil då. Kläder handlade inte om att se snygg ut. Jag tyckte att jag var fin. Men mest på ett roligt, annorlunda vis. Idag klär jag mig för att känna mig fin. Jag börjat bära mina klänningar och klackar som jag inte haft på några år. Jag har klätt ner mig för att inte ge fel signaler. Men jag trivs i att klä mig som en kvinna. Men det är bekvämt på jobb att ha stora kläder som inte sitter åt. Svårt att springa runt med klackar på inspelning…

Lite minnen som kom till mig när jag fann denna polaroid anno -87? Minns inte! Sov gott.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *