Hejdå Stockholm.
Söderut…
Han var så pigg idag. Kände att det var bra för pärlans självförtroende att susa förbi ALLA tjusiga motorer på snabba vägen.
Väldigt många cyklister ute på småvägarna.
Mycket tankar flyger igenom huvudet. Känner mig halv. Han möter mig överallt. När jag vaknar… Är han inte där. Kör förbi slottsbacken, sista gången han höll om mig. Knäckebrödet i skafferiet är hans frukost. Musik… Människor. Platser. Dofter….. Överallt finns han. Jag är vilse, orolig, förtvivlad… Varför, när hör jag av honom igen?!?!
Nere vid färjeläget. I väntan på båten.
På andra sidan ligger slottet.
Mot förhoppningar om kärlek för bönder och deras beundrare. Önskar dom lycka till.
Vacker dag! Vind och ljus på vår sida. På väg att ta dom sista bilderna för idag.