….var framme idag igen. När vi skulle köra bilen ur garaget på Stureplan efter att ha returnerat massa plagg från portugaljobben så gick garageporten inte hela vägen upp. Det bildades en kör i uppfarten bakom oss. Vi ringde och ringde. Tryckte på knappar och surrade med varandra. DÅ började Charles dra i en kedja och millimeter för millimeter åkte porten upp. Bra gjort min stora karl. Nu njuter vi av en lugn middag bara han och jag.
Sitter på mitt och christophers gamla stammisställe; ”Grekturken”. Rakt över gatan från där vi bor är det märkligt att vi inte är här oftare. Men jag har ju varit stugsittare i några år….
När vi sprang runt på stan sprang vi på denna fina vagn med tillhörande bebis och mamma! Jag låg också i en sådan vacker vagn när jag var bebis. På bilder ser dessa två vagnar väldigt lika ut, möjligt att det inte är samma märke. Jag stoppade henne och gav komplimanger och berättade om min vagn. Hon hade hittat vagnen på blocket. En kvinna i Växjö sålde den till henne. Jag hittade Christophers vagn på postkontoret som låg på Hornsgatan vid hornstull -90 eller -91 var det. Jag var där för att betala räkningar ( ja man gjorde så förr). Mamman blev glad för komplimanger och eftersom jag hade magen i vädret sa hon att lagom till min bebis ( Christopher) kommer ut behöver hon skaffa ny till sin lilla skrutt, det var ingen kombivagn utan endast liggvagn. Så hon GAV vagnen till mig. Jag var mycket tacksam. När jag var så ung levde jag på nudlar och Hobnobs. Jag har alltid varit duktig på att vända på slantarna. Jag har alltid levt efter devisen; har du inga pengar kan man inte heller handla. Superviktigt!!!
Mysiga minnen. Men det var tufft.