Om du har upplevt riktig ångest någon gång, då vet du hur jobbigt det är och hur dåligt man kan må. Det finns ju många olika former av rädslor och lustkänslor men de mest påtagliga som många känner igen är panikångest och själslig ångest som på längre sikt kan framkalla depression.
Panikångest framkallas då man ställs inför specifika situationer som man är rädd för. Reaktionen på panikångest är inte helt olik en zebra som upptäcker ett smygande lejon på savannen. Alarmsystemet slås på och signalerar ” kamp eller flykt ”. Hjärtat slår snabbare, man svettas, drabbas av tunnelseende. Man darrar, andningen blir snabb och det känns som om man ska svimma. Men alla dessa symptom har en funktion och de förbereder oss på att klara en fysisk fara. Denna försvarsmekanism går igång i alla hotande situationer men löser inte den moderna människans utmaningar som stress på jobbet, sociala sammanhang eller i konflikter i relationer.
Vi människor är de enda däggdjuren som kan resonera sig igenom sin ångest. Oro inför det man är rädd för kan nämligen öka påslaget ännu mer. Den första impulsen kan ju vara att fly och undvika ångest då kroppen signalerar fara inför en viss situation men när man vänjer sig vid något som man tycker är otäckt kallas det för habituering. Ett sätt att lära sig hantera panikångest är att exponera sig för sina rädslor och på längre sikt lindra eller till och med bota ångesten helt.
Graden av ångest kan inte stiga i all evighet och ingenting farligt kan hända. Genom att ” stanna kvar ” i ångesten och möta sina demoner lär sig kroppen att inget farligt händer. Man kan jämföra exponering som att skala lök. För varje gång som du utsätter dig för den ångestväckande situationen blir det ett lager mindre. Och ju mer och oftare man utsätter sig för något som man tycker är läskigt desto mindre hinner ångesten ” återladda ” sig och man känner sig lugnare inför en situation som man tillslut inser att man klarar av.
Av: Malin Eriksson