Vilka otroliga människor. Med en disciplin som är knivskarp. Ett fokus som bränner genom allt. Målmedvetenhet som flyttar berg. Jag är omgiven av sådana människor och det ömsom inspirerar och ömsom hämmar mig. I en ålder där jag tappat allt jag hade tidigare, fysiskt sett. Mina ”glansdagar” var innan Charlie. Jag är glad och lycklig, men saknar min kropp. Att inte behöva tänka på undra om jag kommer i den klänningen idag…. Utan bara kunna dra på sig vad som helst och känna mig som Mia. När jag var i form och mådde som bäst fick jag höra av mina vänner, eller det var framför allt EN som jag verkligen lyssnar på, att jag inte såg bra ut. Jag var för smal!!???!??! MEN jag nådda fantastiskt bra. Inte låg fokus på mat och träning då. Det var bara en naturlig del av mitt liv som jag kämpat hårt för att få. Det gjorde mig perplex. När jag mår dåligt över att jag har extravikt jag släpar på får jag höra att jag är fin. När jag mår bra och känner mig fri, då är jag för smal???!?!!
Satt och beundrade dessa elitidrottsmän och kvinnor nere i Monte Gordo, Portugal. Häftigt att se hur dom slipar och filar på finlir. Timme efter timme. Hur dom tränar tillsammans i alla olika grenar och krockar aldrig fast deras banor går kors och tvärs. Samarbete. Det är tricket. Oavsett vad i livet. Samspel. Samarbete. Samverkan.
Tillsammans.
Ut & njut!